Svea hovrätt har meddelat dom i ”Romario-fallet”

En av de tilltalade i ”Romario-målet” dömdes på fredagen av Svea hovrätt för mord och försök till mord i två fall. Samtidigt frikänner hovrätten två andra som stått åtalade för medhjälp.

Svea hovrätt ändrade på fredagen den dom som Attunda tingsrätt meddelade den 27 februari 2009, varigenom åtalet mot tre tilltalade ogillades. Hovrätten har i stället dömt en av de tilltalade för mord och försök till mord i två fall till fängelse 7 år, men fastställt tingsrättens dom beträffande de andra två. Utredningen i hovrätten har varit densamma som vid tingsrätten. Den nu i hovrätten dömde har dock i hovrätten blankt återtagit ett tidigare erkännande av att det varit han som med kniv stuckit ner Romario och ytterligare två personer.

Hovrätten har gjort en annan bedömning av utredningen i målet än den tingsrätten gjort när det gäller åtalet mot den nu dömde.

Svea hovrätt dömde [B2330-09]:

• Muhjadin Bascir Abdulle, 1990-06-17, för mord samt två fall av mordförsök till 7 års fängelse.

Hovrätten fastställde tingsrättens friandedom [B6895-08] mot:

• Waqar, 1992.
• Yassir, 1989.

Svea hovrätt har funnit utrett att Romario och hans kamrater blivit utsatta för ett överraskande och samordnat angrepp med bl.a. knivliknande föremål på den plats där de fått motorstopp, att angriparna varit minst två till antalet och anlänt till platsen tillsammans med ett större sällskap, att angreppet skett i omedelbar anslutning till angriparnas ankomst till platsen, att det sällskap med vilka angriparna anlänt – en kort tid före angreppet – samlats i Husby till ett möte med i vart fall Romario samt att Romario låtit meddela en person i angriparnas sällskap om det mellankommande motorstoppet. Hovrätten har vidare funnit utrett att såväl mötet i Husby som den efterföljande förflyttningen till brottsplatsen tillkommit primärt i den nu dömdes intresse och det i anledning av en händelse tidigare under natten då en person i Romarios sällskap skadat den nu dömdes ena öga i ett bråk. Hovrätten har därigenom funnit den nu dömde Muhjadin Abdulle vara den person ur angriparnas sällskap som haft det uttalat starkaste motivet för att iscensätta det överraskande angrepp, till följd varav Romario blivit dödad och två ytterligare personer fått livshotande skador.

Härutöver har hovrätten beaktat andrahandsuppgifter, enligt vilka Muhjadin Abdulle pekats ut som den som knivhuggit målsägandena samt förekomsten av Romarios blod på Muhjadin Abdulles ena skosnöre. Därutöver har hovrätten fäst avseende vid att Muhjadin Abdulle samma dag som gärningen ägde rum anmält sig hos polis och vid det tillfället och i efterföljande fem polisförhör erkänt att han knivhuggit flera av målsägandena. Det förhållandet att den nu dömde Muhjadin Abdulle återtagit sitt erkännande har hovrätten, med hänsyn till omständigheterna, lämnat utan avseende. Vidare har hovrätten fäst avseende vid att Muhjadin Abdulle redan i det första polisförhöret uppgivit att han använt sig av morakniv. Kniven har visserligen aldrig återfunnits. Däremot påträffades på brottsplatsen en knivslida hörande till just en morakniv.

Hovrätten har sammanfattningsvis funnit det ställt utom rimligt tvivel att Muhjadin Abdulle tillsammans med annan eller andra huggit, och i något fall även skurit, Romario och två andra personer. Även om utredningen starkt talar för att Muhjadin Abdulle är den som huggit samtliga tre personer har hovrätten funnit det inte helt kunna uteslutas att medangriparen eller medangriparna också brukat våld med ett knivliknande föremål. Hovrätten anser att eftersom den nu dömde Muhjadin Abdulle själv använt sig av ett knivliknande föremål vid angreppet, kan det varken ha tett sig överraskande eller främmande för honom om eventuellt också medangriparna gjort det. Såsom åklagaren nu utformat åtalet anser  hovrätten att Muhjadin Abdulle ska hållas straffrättsligt ansvarig för allt det våld som målsägandena blivit utsatta för under angreppet.

Hovrätten anser att omständigheterna ger vid handen att Muhjadin Abdulle i vart fall ställt sig fullkomligt likgiltig inför om målsägandena skulle överleva eller inte. Hovrätten har därför bedömt gärningarna som uppsåtligt dödande och försök till uppsåtligt dödande. Hovrätten, som inte funnit att brotten kan betraktas som mindre grova, har därför rubricerat gärningarna som mord och försök till mord.

Hovrättens bedömning angående påföljdsfrågan:

Muhjadin Abdulle, som vid gärningstillfället var 18 år, är numera 19 år gammal. Han förekommer under fem avsnitt i belastningsregistret. I tiden närmast före den dom som nu är föremål för prövning, dömdes Muhjadin Abdulle av Svea hovrätt den 23 februari 2009 för våld och hot mot tjänsteman, brott begångna ett år tidigare, till ungdomstjänst. I november 2007 dömdes han för grov misshandel och misshandel som begåtts under sommaren 2007 till ungdomsvård med föreskrift om ungdomstjänst. I tiden dessförinnan och med början år 2006 har han vid tre tillfällen dömts för rån.

Av i målet inhämtat intyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. framgår att Muhjadin Abdulle inte intar någon särställning i straffrättsligt hänseende.

Muhjadin Abdulle ska nu dömas för mord och försök till mord i två fall. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Det allvarligaste brottet, mordet, har ett straffvärde som motsvarar fängelse 10 år. Straffvärdet för den samlade brottsligheten, som även omfattar två mordförsök, motsvarar lagens strängaste tidsbestämda straff vid gärningstillfället för den som var fyllda 21 år. Med tillämpning således av 26 kap. 2§ brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2009 uppgår det samlade straffvärdet till fängelse 14 år. Vid straffmätningen har rätten enligt föreskrifterna i 29 kap. 7§ första stycket brottsbalken att beakta Muhjadin Abdulles ungdom vid gärningstillfället. Enligt rådande praxis motsvarar straffvärdet för en 18-åring hälften av straffvärdet för den som fyllt 21 år. Påföljden ska därför bestämmas till fängelse 7 år.

Hovrättens bedömning när det gäller de två friade personerna:

[...]Yassir [är] den person som näst Muhjadin Abdulle framstår som den ur ”Tensta-gruppen” som haft det starkaste motivet för att angripa en eller flera av målsägandena. För hans delaktighet i de gärningar som hovrätten funnit Muhjadin Abdulle övertygad om talar, utöver det med Muhjadin Abdulle gemensamma motivet, att han varit den som av allt att döma kallat samman ”Tensta-gruppen”. Därutöver har Adan med viss osäkerhet pekat ut Yassir som den person som angripit denne med ett basebollträ eller liknande träföremål. Adan har uppgett att han grundat sitt utpekande på likheten mellan gärningsmannens och Yassirs skägg och huvudform. Inte minst med tanke på att två av Yassirs bröder även funnits på brottsplatsen, vilkas eventuella utseendemässiga likheter med Yassir och engagemang i lillebroderns möjligen kränkta heder är oklara, framstår dock utpekandet förenat med en betydande grad av osäkerhet. Av den rättsmedicinska undersökningen som företagits av Adan kan inte heller utläsas att han skulle ha mottagit slag av ett basebollträ eller liknande.

Även om hovrätten ovan funnit Yassirs knapphändiga uppgifter om sina minnesbilder från brottsplatsen vederlagda, ger utredningen i målet inte tillträckligt underlag för slutsatsen att Yassir deltagit i det brottsliga angreppet mot målsägandena på sätt åklagaren påstått i första ledet i nuvarande femte stycket i gärningsbeskrivningen.

Inte heller den omständigheten att Yassir framstår som sammankallande av ”Tensta-gruppen”, ger enligt hovrättens mening tillräckligt underlag för slutsatsen att han också varit införstådd med den agenda om vilken Muhjadin Abdulle blivit övertygad eller att han väl på brottsplatsen agerat på sätt som varit ägnat att stärka Muhjadin Abdulle eller annan i deras brottsliga uppsåt. Som tingsrätten funnit kan åtalet mot Yassir inte vinna bifall. Tingsrättens dom vad angår Yassir ska sålunda fastställas.

Vad slutligen gäller den då 16-årige Waqar, som till skillnad från Muhjadin Abdulle och Yassir synes sakna ett uttalat motiv för att brottsligt angripa någon av målsägandena, konstaterar hovrätten att åklagaren inte längre gör gällande att denne deltagit handgripligen i angreppet mot Yosef (försök till mord).
Ansvarspåståendet mot honom bygger numera uteslutande på innehållet i de två sista styckena i gärningsbeskrivningen.

Vad som närmast talar för att Waqar haft någon som helst delaktighet i nu aktuell brottslighet är framförallt hans egna uppgifter om vad som hände på brottsplatsen. Därutöver finns det uppgifter i utredningen som tyder på att han bistått Yassir i arbetet med att sammankalla ”Tensta-gruppen”. Slutligen, i en av bilarna som ”Tensta-gruppen” anlände till brottsplatsen med påträffades en maskering med DNA från Waqar. I målet saknas emellertid utredning om att någon maskering kommit till användning vid omstämt tillfälle. Beslaget av bilen gjordes först ett par dagar efter den åtalade händelsen, varför det inte heller med säkerhet kan sägas att maskeringen ens fanns i bilen vid tillfället för händelsen.

Lika litet som i fallet med Yassir går det att dra några säkra slutsatser av att Waqar kan ha bistått Yassir med att samla ”Tensta-gruppen”.

Återstår gör endast Waqars egna uppgifter, vilka åtminstone till viss del blivit vederlagda och som ensamma inte räcker för att grunda straffansvar för några av de påståenden som åklagaren riktat mot honom. Som tingsrätten funnit kan därför inte heller åtalet mot honom bifallas. Tingsrättens dom rörande Waqar ska sålunda fastställas.

Skadestånd
Muhjadin Abdulle skall utge skadestånd till dödsboet med sammanlagt 339.431kr. Till de två personerna som utsatts för mordförsök skall Muhjadin Abdulle utge skadestånd med sammanlagt 308.503kr.

För kontakt med artikelförfattaren:
info@frianyheter.nu